Det finns anledning att påminna om att våra vägar från början endast var avröjda markytor utan normal överbyggnad av grus. Vägarna är också i de flesta fall dåligt dränerade, men fungerar bra för sitt ursprungliga syfte som gångstigar.
Att uppgradera våra vägar till en nivå som ger bättre bärighet, dränering och bredd skulle kosta många hundratusentals kronor eller till och med miljonbelopp. Genom att ta en liten bit i taget som vi gjort hittills så får vi så småningom ett bättre underlag och en bättre framkomlighet på ön, även om det är svårt att hålla jämna steg med slitage och att marken runt omkring eroderar. Det alltmer frekventa användandet av motorfordon på ön syns och sliter, inte minst i backiga partier. Vi måste därför hjälpas åt att återställa efter oss, när vi vet att vi åsamkat slitage eller extra belastning på något vägparti.
Det som vi idag definierar som ”väg” på ön är normalt de sträckor som är belagda med grus- eller krossmaterial, eller har en tillräcklig bredd för att vara farbar med s.k. fyrhjuling. Alla andra ”stigar” som av den körglada kan uppfattas som motorfarbar, är att betrakta som just ”stigar” eller terräng. Att framföra motorfordon i terräng är enligt lag förbjudet, vilket denna vägpolicy därmed vill understryka.
Ordingsregler för motorfordon och transporter på Södra Lagnö: